 |
 |
|
Värna gamla värden
på webben Om det är sällsynt att man diskuterar etik när man sliter med det dagliga miraklet att få ut en tidning, så sker det än mer sällan inom de nya medierna med sina snitsiga technolekstugor. Alla de gamla etiska reglerna är tillämpliga på Internet, men nya problem tillkommer: reportrar kan osynliga smyga omkring på chat-ställen; annonslänkar kan bakas in i redaktionell text; privata tragedier kan lagras i nyhetsarkiv för all framtid; användarnas vanor kan kartläggas och lämnas över till annonsörer; publicistiska verktyg kan sättas i händerna på idrottsledare och andra som inte är tränade journalister. Men den etiska fråga som snart överskuggar alla andra gäller vad jag kallar transaktionsjournalistik: det ekonomiska förhållandet mellan en webbpublikation och dess annonsörer och affärspartners. Om detta förhållande påverkar linjen mellan redaktionella och kommersiella intressen så hotas webbjournalistikens integritet. Vi börjar se konturerna av sådana allianser. New York Times på nätet orsakade en del höjda ögonbryn i oktober när den tog med länkar i slutet av bokrecensionerna så att läsarna kunde köpa boken online. De tydligt utmärkta länkarna transporterar användarna till bokhandeln Barnes & Nobles webbplats. Enligt min åsikt är det här OK – det handlar ju om ett interaktivt medium. Men det vore bra om Times lade till ett tillkännagivande som förklarar arrangemanget för dem som undrar om tidningens bokbevakning på något vis påverkas av ett ekonomiskt intresse (om än litet) av att få fram en tänkbar storsäljare. Vi kommer att få ser mer av sådana arrangemang i takt med att användarna vänjer sig vid att kunna reagera på råd och information på nätet. Men det är inte alla publikationer som har samma höga journalistiska standard som New York Times och vi kan förutse att den etiska Maginotlinjen kommer att överträdas regelbundet framöver. Annonsörer drar redan nytta av den traditionella Kinesiska muren saknas mellan redaktion och marknad i många webbpublikationer. Fred Mann, chef för Philadelphia Online, berättar vad han nyligen var med om: – En annonsör bad oss att skapa ett interaktivt spel som byggde på dagens nyheter och att lägga det överst på vår hemsida. För att komma in och kunna vinna priser var användaren tvungen att ladda ner en del av annonsörens mjukvara. Förtjänsten var lockande men vi tyckte att det skulle innebära att sälja en del av vår själ. Så vi sa till dem att vi kunde ta in en annons men vi kunde inte förklä deras reklam till att se ut som redaktionellt innehåll. Som Mann påpekar: – Det finns en avsevärd press på webbutgivare att få affärerna att växa och börja tjäna pengar. Frestelsen att tumma på principerna är stor. Men du kan inte ge efter, trovärdigheten är det mest värdefulla en tidning har. Det får inte finnas en misstanke om sammanflätade intressen. Mann berättar om en bilhandlare som ringde samma dag som tidningen körde en översvallande elektronisk recension av en ny BMW. – BMW ringde och sa att det var en strålande recension och att de ville sponsra den sidan. Vi tyckte det skulle se ut som om de köpt och betalt den lyriska recensionen och sade nej. Dominique Noth, som är Internetkonsult och som var värd för en elektronisk nyhetskonferens (Online News Summit) i New York i höstas, tar upp en besläktad fråga: – Vad händer när flygbolaget TWA sponsrar din elektroniska resesektion och du vet att det finns bättre och billigare resor än de som TWA säljer i sina annonser? Slutar du med vissa konsumentartiklar därför att de skulle förarga annonsören? Vilket ansvar har du gentemot läsarna? Partnerskapen på webben reser liknande frågor. Reportrar och redaktörer får överväga effekterna av kritiska artiklar om telefonbolaget som är webbplatsens Internetleverantör eller om banken som erbjuder elektroniska tjänster på din sida. I tryckta medier kan en annonsör dra in en annons eller avsluta ett konto. I elektroniska medier kan de dra tillbaka stödet till en hel sektion. Vad händer när IBM sponsrar dina tekniksidor eller Visa dina konsumentsidor eller Nike dina sportssidor? – Några av oss minns den gamla dåliga tiden när ett gasbolag som sponsrade radioteater krävde ändringar i ett manus som nämnde gaskammaren, säger Dominique Noth. – Detta kan hända igen. Därför bör vi i detta medium, där reglerna håller på att etableras, hylla de hållbara principer och värderingar som finns inom traditionell journalistik: redaktionell integritet, balans, noggrannhet, respekt för andra och ärlighet. Nätet kommer inte att förbättra dem. JD LASICA Inlägget är hämtad ur American Journalism Review,
december 1997, och återgivet med tidningens tillstånd. Senaste numret |
